Från Sing buri flyttar vi oss in till volontärcentret där vi spenderade all vår lediga tid. I Sverige när vi bokade allt fick vi reda på att vi skulle bo 2 och 2 i alla rum och det skulle finns bra mat osv. Vi möttes av något helt annat när vi traskade in på volontärcentret den där söndagen den 13 januari.
Vi hamnade direkt i en lobby där alla volontärerna samlades för att komma åt internet och äta. Det var här som man spenderade de lediga timmarna på kvällarna. Volontärcentret var ett litet uppbyggt område mitt ute på landet bland palmer, och andra växter. Istället för att bo 2 och 2 hamnade vi i ett rum där man bodde 4 st. Standarden på Twin house som det heter var ganska låg, rummen bestod av varsin säng/madrass och en toalett.
Att bo ute på landet i centrala Thailand var inte riktigt som vi hade tänkt oss, det var konstant höga ljud, mängder av djur, mörkt, öde och ilskna mygg. Allt som vi upplevde under resan skulle bli något att minnas och att leva ett liv där det nästan endast serverades ris 3 gånger om dagen och där ormar, ödlor och spindlar kröp utanför dörren är ett liv som man kanske bara testar på att leva en gång. Skillnaden mot Sverige var helt plötsligt enorm och hur skulle vi egentligen reagera när vi kom till barnhemmet och får se förödelsen där?
Att bo på Twin house var också otroligt roligt för på ett litet ställe samlades det personer ifrån hela världen, USA, Kanada, Australien, Kina, Frankrike, England, Holland, Sverige, Sydafrika, Norge, Danmark, Finland var några av alla länder som var representerade. Att träffa på så mycket olika människor var en upplevelse i sig. Redan här var det en kulturkrock och den skulle bli desto större. Vi hade fått börja leva i den thailändska kulturen och med alla dessa olika kulturer som alla kom ifrån var det intressant att se vad alla reagerade på. Det fanns regler som vi reagerade på inom buddhismen som exempelvis inte Fransmännen reagerade.
Dagarna börjar nu gå framåt och man börjar vänja sig vid klimat, kultur och mat. Första veckan blev det mycket kultur och introduktion för att vi skulle vara så förberedda som möjligt inför jobbet på barnhemmet.
I Sverige förberedde vi oss så gott som möjligt psykiskt för att vara beredda på att se och uppleva det värsta. Som förberedande information så fick man ett häfte där man kunde läsa om saker som kunde vara svårt för oss att förstå och som vi kanske kunde reagera starkt på. Det fanns saker som man reagerade mer på än andra och något som satte sina spår hos oss var att det förekom aga på skolan och barnhemmet.
Vi reagerade på det, förberedde oss på att vi kanske skulle få uppleva det och då ska vi veta att detta är deras kultur och dem har en annan syn på barnuppfostran.
Alla har olika åsikter om saker och det enda man kan göra är att stå för vad man själv tycker och acceptera att alla inte tycker likadant.
Det skulle komma fler tuffa perioder men allt som vi skulle få uppleva har gett oss så mycket. Att se med egna ögon och uppleva allt på plats har gett oss otroligt mycket. Tuffast på resan skulle komma att bli synen vi möttes av på barnhemmet.
