Hotell, skyskrapor, taxibilar, restauranger. Nej vi bodde oss inte i Bangkok, vi bodde i byn Sing buri 4 timmar norr om Bangkok Vi skulle nu leva med by folket i deras kultur och med deras regler. Första veckan hade börjat och nu skulle vi sättas på prov.
Sing buri var byn som snabbt blev kallat vårt hem. Sing buri är en provins i centrala Thailand, ca 4 timmar norr om Bangkok. Genom hela Sing buri slingrar det sig en flod som heter Chao Phray och det var intill floden som vi bodde. Från floden får by folket deras kända ormhuvade, multefisk. Fisken är känd för Sing buri och sägs vara en av deras delikatesser. Vi fick under vår tid i Thailand smaka på deras delikates och kan säga att det var riktigt gott. Förutom en flod och en känd fisk så är Sing buri en gammal provins där det finns gammal europeisk kultur som än idag står kvar, de två byggnaderna som fortfarande står kvar som originalbygget är rådhuset och domstolen.
Även fast Sing Buri endast låg 4 timmar från storstaden Bangkok så kunde man uppleva en stor skillnad. Omgivningen i Sing buri bestod inte av höga skyskrapor och hotell utan det handlade om att försörja sig på risodlingar och folket bodde i små hyddor som såg ut att falla ihop närsomhelst.
Tillstymmelse till turister, taxi och engelsktalande personer kunde man inte se. Att komma som svensk till en by ute på landet var speciellt, man möttes av blickar och att kommunicera med by folket var i princip omöjligt. Men det var en upplevelse i sig och att kommunicera med hjälp av kroppsspråket kommer man oroligt långt med.
Efter den långa men smidiga resan ut hit på landet och Twin House så kunde introduktion av vår volontärinsats börja. Att bo bland det inhemska by folket var inte som att bo i en turistort där thailändarna i princip kan svenska. Vi skulle nu få en inblick i deras kultur och lära oss det mesta om deras levnadssätt.
Vi började vår första vecka med att besöka olika kända platser och tempel i Sing buri för att lära känna byn. Vi fick också en inblick i matkulturen, språket och deras levnadsregler. Vi fick nu en stor utmaning att leva under dessa regler och kultur. Det var en kulturchock man inte var van vid, reglerna var svåra för oss att förstå och sätta oss in i. Det var regler så som att ducka med huvudet när du går emellan två personer, inte ta någon på huvudet då det anses vara den finaste delen av kroppen, man skulle lämna munkar företräde, fira med fyrverkerier när någon har dött och att aldrig peka eller visa fötterna mot Buddha.
Torsdagen den 17 januari fick vi verkligen sättas på prov med dessa regler, speciellt att inte klappa någon på huvudet när vi besökte den lokala skolan i Sing Buri. Skolan hade bra standard och det var en bra första upplevelse inför barnhemmet. Detta var bara början på vårt äventyr och mycket mer väntades!
